amandaseamountain.blogg.se

Under mina skolår i Jönåker levde jag i en bubbla av oförståelse, jag trodde att det jag vart utsatt för var normalt.

Under 2009 året till 2010 på nyårsaftonen gjorde jag ett löfte till mig själv att ändra på mitt liv. Det gjorde jag.

Jag bytte skola.

Jag skaffade vänner.

Jag vart mig själv.

Jag trodde på mig själv.

Jag började lita på folk.

Jag förstod att alla kan vara olika.

Jag tog tag i mina studier.

Och framförallt, jag gjorde ett löfte att åren framåt alltid ändra mina livsvanor/ vardagsmönster.

Varför?

Jo, för att jag är ung, oförstående om vad som är bra för mig. Eftersom att jag inte har upplevt vad som är BÄTTRE för mig eftersom att jag bara har upplevt en sak. Det året lyckades jag med, och nästa.

2012 till 2013 Ändrade jag också radikalt på mitt liv.

Jag lämnade min klass som jag gått med i 3 år, den klass jag älskar stort även fast dom alla kanske inte gillar mig.

Jag började gå på en ny skola, i en ny klass och på en linje som tar mig ett steg närmre det liv jag vill leva.

Jag ansökte till ett utbytesår som student i ett annat land.

Jag påbörjade ett projekt att ändra hela mitt rum. Kanske inte låter så mycket men efter att det har stått oförändrat i 10 år är det en stor ändring för mig, framförallt en viktig ändring.

Jag färgade håret, också här en viktig upplevelse för mig eftersom att jag hittade ännu en bit av mig själv och min säkerhet i och med en mörkare färg på håret.

Jag har en relation.

Jag upptäckte Syd Korea: dess språk, kultur, musik mm. Det kanske låter lamt i mångas öron, många kanske tycker att mitt intresse kommer att svalna. Kanske det… men det har lärt mig mycket och har bringat lycka och förståelse under det här året vilket räcker för mig.

Mitt nyårslöfte? Samma som dom senaste 5 gångerna.

Jag ska fortsätta att ändra mitt liv.

Delmålen är bland annat,

• Göra klart mitt rum

• Fullfölja min plan att åka utomlands, lära mig mer och få mer förståelse för andras liv och kulturer.

• Ta dagen som den kommer och uppleva varje dag som den är. (mitt måtto sen 5år tillbaka föresten…)

Kommer jag klara det? Vem vet. Jag tar ju en dag i taget, vem orkar stressa över ett år framåt i tiden nu? Jag kunde knappt tänka mig att denna dag skulle komma för ett år sedan. Allt mindre tro att jag skulle vara här nu med allt jag har upplevt och alla projekt jag har startat.